Det har varit mycket intressant att läsa Lärandets stretchadhet - Lärandets digitala mysterium i En-till-En-miljöer i skolan av Tomas Kroksmark (DidaktiskTidskrift,Vol 20, No 1, 2011, s.1-22). Författaren inleder med
Genom Webb 2.0 har dramatiskt nya möjligheter öppnat sig för att utveckla såväl lärarnas undervisning som elevernas lärande. Genom de möjligheter som nu ställs till förfogande i skolan, sker också en förändring av såväl lärares undervisning som elevernas lärande. Vi kan tala om en övergång från analogt klassrumslärande till ett globaliserat och digitaliserat lärande. Vi är inne i en stretchad värld för lärande där skolan står mitt i båda dessa världar.
Tomas Kroksmark gör bl.a. följande slutsats:
På en helt övergripande nivå pekar studiens resultat på att teoribildning om lärarprofessionen måste ta sig över på en ny abstraktionsnivå, där statiska och förenklande trappstegsanalogier ersätts av mer komplexa, följsamma och konkreta teorier. I En-till-En miljöer för undervisning och lärande måste läraren göra antagandet om olikheter. Det innebär antagandet att alla elever lär sig på olika sätt och att undervisningen måste anpassas till dessa förhållanden precis så som Internet anpassar sig till elevernas olikheter. Med det följer antagandet om variation, som innebär att lärande alltid är en konsekvens av attha erfarit det man ska lära sig på varierade sätt. Om vi bara hör vår egen dialekt kan den aldrig erfaras som en dialekt. En-till-En-miljöerna gynnar på ett närmast optimalt sätt variationen som grund för lärande. Lärare måste vidare göra antagandet att lärande är grunden för professionen. Kunskap om den lärande människan etablerar grunden till den digitala lärarkompetensen. Det innebär en kunskapsmässig reorientering mot strategier, metoder, taktiska mönster etc som eleven brukar i lärandeprocessen framför ett utpräglat ämnesfokus. Resultatet pekar också på nödvändigheten att anta att elevens förutsättningar för lärande inte endast är relaterade till medfödda förmågor eller sociokulturella eller socioekonomiska familjeförhållanden, utan i grunden en konsekvens av erfarenheter som eleven gör i den analoga och digitala livsvärlden. Vi är olika och vi lär på olika sätt som en effekt av att vi har olika erfarenheter av att vara människor. Det är de skillnaderna som En-till-En kan justera för – om skolan och lärarna utvecklar gemensamma antaganden om det digitala lärandets mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar